bergochdalbanan 🤔 hur många känslor får plats i en kropp på en vecka?

 
 
 
 
veckan började typ kickass-bra. kanske just därför. måndag och tisdag = keramik, som jag totalt kärat ner mig i. liksom VART har leran varit hela mitt liv? på bild ovan är mitt första större projekt som nu står på torkning innan den ska brännas och glaseras (noga mätt med hjälp av keramikläraren så den ska gå in på diagonalen i ugnen, haha.) Vill egentligen inte visa förräns den är klar men va för ivrig för att låta bli.
på tisdagen strulade det till sig lite med fordon kan man säga, men det löste sig ändå bra! behövde inte skippa hela skoldagen och behövde inte skippa jobbet, fick ta halvdag i skolan och blev bara lite tidigare till marieberg istället. vilket inte gjorde mig något den dagen, det var alldeles dölugnt så det kändes som jag hade butikerna för mig själv. Fyndade lite bra fina saker till crazy prices. avslutade med en bagel och chailatte samt lite produktivitet vid datorn innan jobbpasset drog igång. kände mig väldigt business och driven och nöjd med mig själv.
 
Sen blev det onsdag och den där pmsen och tröttheten som varit smygande men uppenbart märkbar vid olika situationer sen kanske fem dagar tillbaka gick inte längre att ta med en klackspark.
Tröttheten över en stress med bilen och den där bildelen som aldrig kom, över en lägenhet som behövde städas och tvätt som behövde tvättas, att jag inte skulle få en ledig dag på närmare 2 veckor. Att den snöigaste dagen behöva ta bussen och därmed gå fram och tillbaks till busshållsplats (ni hör ju hur löjligt), frysa hela dagen. väl på bussen hem: den varma tryckande luften som sätter sig i bröstet, lysrören som sticker hål genom huvudet och in i ögonen trots att du lutar dig bort mot fönstret nej där var en kant. Över någon som luktar illa. Illamåendet över lunchen som gör sig påmind. just det, åt inte speciellt mycket till lunch heller.. att inte kunna komma ur den där bussjäveln. 40 långa jävliga minuter.
det var 2 dagar till 25 och då bryter man ihop över broccolisoppa och att åka buss.
 
behövde lite time off efter detta, samla mig igen. för nästan exakt ett år sen sket jag i såna här grejer och fortsatte köra på och då följde många månader av dåligt mående och allt blev bara värre. Så idag har jag tagit mitt förnuft till fånga, varit hemma. Sett på netflix, plockat om, fixat och dammat. Och ungefär nu någon timme efter min powernap på soffan har det där trycket över bröstet släppt också. 
 
något bra har jag kommit fram till nu är iallafall att jag måste skriva "känslodagbok", alltså några rader varje kväll om vilka känslor jag haft under dagen. Detta för att ta reda på min måendecykel, har läst lite om detta och tror verkligen att det kan vara bra för mig att hitta mitt mönster, eventuella kopplingar och att förstå mig själv lite bättre. Läste om detta (som så mycket annat bra) hos min favoritbloggerska Josefin
 
 
ändå kan jag inte låta bli att tänka.. hur länge ska man behöva lida efter utbrändhet och utmattning? 
när ska man kunna leva livet fullt ut när man är glad & pigg igen utan att straffas i efterhand? hur kan man vet att det är för mycket när det är så bra i stunden?
 
 
 nu är jag mer än nöjd att lämna onsdagen den 17 januari bakom mig. let's have a kickass weekend!
 
 

xxx

 
1. från förra veckans kvällsmålning på altanen.
2. bra quote på bra dress
 
 

25.7.17

 
 
 
underskatta aldrig spontan lycka
ta aldrig ett skratt förgivet
;känslan när det bubblar och pirrar ända från tårna
 
 
hur allt kan glömmas på en sekund
både på gott och ont
;glädjen när känslan kommer tillbaks
 
ta in omgivningen men tappa för fan inte bort dig själv.
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0